Varför ser man tillbaka?

Jämnt och ständigt så vänder vi oss tillbaka och kollar på hur vi en gång såg ut och hur vi brukade vara. Hur kommer det sig att vi gör detta?

Vi förändras konstant, vi mognar och vi blir äldre. Så varför ser vi bakåt?

Ett tag gjorde jag det. Jag har förändrats det senaste året med vätska, svullnad, slarvat en hel del under mitt dåliga mående. Jag blickade gärna tillbaka, jag saknade hur jag då såg ut och ville dit igen. Tills jag en dag började inse att ju mer jag saknar det gamla så missar jag det nya. Jag vill inte vara som förr, jag vill inte se ut som förr. Jag vill må bra och jag vill bli mitt framtida bättre jag. Att se tillbaka skapade bara mer ångest, stress. Nä tack jag förlorar mer på det än att faktiskt leva med hur det är nu. Det går ju ändå att göra saker bättre även framåt.

Jag stänger nu det där gamla kapitlet och blickar framåt med nya mål och nya möjligheter. Jag ser ljust på framtiden. Ingenting känns just nu omöjligt.

Är så tacksam (kommer kunna säga det tusen gånger om) för att jag gav mig själv den chansen att förändra mitt liv. Utan den hade jag nog inte stått här nu. Vad skulle jag gjort utan de som sa åt mig att gå till läkare. Som pushade på mig. Som ville mig väl. TACK!

Är du en som lever i det förflutna eller lever du framåt? Vore nyfiken att få höra.


Never give up on the things that makes you smile

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229